Spansk pasta

Idag var det inte Kens dag. Utan protest följde han med tvärs över gatan till det där stället som erbjuder italiensk-spansk meny. Hela hans kroppsspråk skrek ut obehag men han sa inget. Jag anar att min skriftliga lunchbokföring börjar ge resultat. Det är snart ställt bortom allt tvivel att Ken bara gillar asiatisk mat och att han dessutom har ett obalanserat inflytande över våra gemensamma lunchval.

Pasta med fläskfilé och gräddig sås blev det. Faktiskt inte särskilt gott.

Imorgon måste väl Ken återställa obalansen så det blir nog indiskt.... fast vänta.... sa inte Ken att han varit på vår vanliga indiska restaurang med familjen i julhelgen och blivit dåligt bemött... man bemöter inte Ken dåligt ostraffat....        

Det blir nog sushi.

Lammfärsbiffar

Yes, yes, yes... lammfärsbiffar från bistro Kryddgården. Känns i alla fall oasiatiskt men det går säker att föra i bevis att det kommer från Asien också. Det är ju inte osannolikt att lammet vuxit till sig på Nya Zeeland (som inte ligger i Asien).

Den här lunchen hör egentligen inte hemma här efterson Ken åt lunch på annat håll (asiatiskt, antar jag) och Björn och jag fick äta själva.

Dålig sushi

Björn styrde igår lunchkosan mot en restaurang som utlovade surdegspizza. Allt kändes bra tills ett anslag på syltans dörr förkunnat oss om sina stängda måndagar. Nödlösningen blev ett riktigt dåligt japanskt ställe som enligt Ken drevs av kineser.

Man är alltid lika skeptisk när man kliver in på en tom lunchrestaurang. Man vill ju inte bli magsjuk. Yakinikun jag åt luktade dessutom mystiskt.

Min oro släppte lite när det var dags för oss att gå därifrån eftersom det vällde in elever från det närliggande överklassgymnasiet. Ungarna var väl trötta på vaktelägg. Jag antar krasst att kineserna inte vågar matförgifta advokaternas barn alltför ofta.

Idag kanske det blir oasiatisk mat.

Julmaten är slut...

... så också julledigheten. Imorgon bär det av till jobbet igen och oron inför lunchen dansar som en igelkott i mitt sargade bröst.

Förutom att jag (som vanligt) är (fast inte lika mycket) trött på asiatisk mat är jag nu också trött på julmat. Alternativen är alltså decimerade. Italienskt?

Vi ses imorgon, kära kollegor.